Folkbildarna

Övertygade om att humor går hand i hand med inlärning har de blivit hela Sveriges historielärare. Sedan Lotta Lundgren och Erik Haag teamade upp för sju år sedan gör de nästan allting tillsammans, och på julafton blir de världens första julvärds-duo i SVT.

TEXT: Johanna Lagerfors BILD: Maja Kristin Nylander

Erik blev förvånad. Lotta kände bara ä n t l i g e n. ”Här har vi hållit på och pratat om julmat hela tiden. Ni säger inte bara nej till mig år efter år, ni säger ju nej till det svenska julbordet”, säger hon med eftertryck inför kamerorna när årets julvärdar presenterats på en välbesökt presskonferens i början av december.

Det är första gången någonsin som en duo fått Sveriges annars kanske mesta solouppdrag och som vanligt har valet debatterats från alla håll. Men egentligen är det inte särskilt konstigt att de får uppdraget tillsammans. Sedan Lotta Lundgren och Erik Haag träffades under produktionen av tv-programmet Landet brunsås 2010 har de gjort snart sagt allting ihop, och kommit att bli ett par både privat och professionellt.
Ett resultat av det är att svenskarna fått ett nytt sätt att se på mat och matlagning. I tv-rutan har de analyserat vår livsmedelstradition ur ett kulturhistoriskt perspektiv och visat upp rätter som vittnat om olika tiders ideal och idéer. Efter Landet brunsås följde tre säsonger av succén Historieätarna och dess julkalendervariant från 2015: Tusen år till julafton.

Men kanske är det allra främst i egenskap av julbordsexperter som de blivit julvärdar. Under fyra vintrar har de med bestämd hand gett svenskarna ovärderliga insikter, som att sillen härstammar från den kalla brännvins-buffén och alltså inte ska ätas med varm potatis.
– Vi har lärt oss ett sätt att betrakta mat där färdiggjorda prinskorvar berättar historien om den svenska kvinnans frigörelse. Det visste vi inte innan faktiskt – att man kan kolla på en prinskorv och tänka Bränn BH:n! säger Erik Haag.

När vi träffas i frukostsalen på Elite Plaza en lördagsmorgon, i så djupa fåtöljer att vi alla måste luta oss framåt för att slippa prata liggandes, har paret en föreställning kvar att spela på Kajskjul 8. Där har de underhållit och undervisat julglada tjänstemän på firmafest under flera kvällar. ”En komplex situation”, resonerar Lotta, och beskriver hur de presenterar sina alster på olika sätt beroende på om de uppträder för en rödkindad, snapsande julbordspublik eller en familj i tv-soffan.
– Vi hade ju kunnat göra det här som en jättetorr föreläsning bara, du hade kanske haft slips då Erik. Men formen med julbord pockar på att det måste vara lite fart. Det kanske helt enkelt måste tävla med Charlotte Perelli och Tobbe trollkarl.
Konceptet är just att blanda smart och intressant med plojigt. ”Han pratar intensivt bebisspråk, hon lite släpigt”, slog någon fast i en kvällstidningskrönika. Kanske åsyftades deras tydliga scenkaraktärer som visserligen är hämtade ur verkligheten, men som också är ett slags uttänkt pedagogisk metod: Lotta är den som med små ord och små uttrycksmedel blir subtilt rolig, medan Erik är yvigare, skojig på ett sätt som tar mer fysisk plats och form.
– Vi eftersträvar ju en dynamik, säger han, och tillägger att kulturella överenskommelser kanske gör att den dynamiken ser ut på ett visst sätt. Att det är det som gör att rollerna dem sinsemellan tar sig olika uttryck.

Många har skojat om Erik Haags fäbless för att vara naken i tid och otid – till och med under fotograferingen till denna intervju insisterar han på att få kasta kläderna och posera i ett par glitterkalsonger. Och även om han i ett klipp på Youtube säger att det kan vara skönt att slippa nakenheten ibland – han ”har ju en hjärna också” – så fyller den där skojigheten en funktion.
– Vi pratade faktiskt om detta i går och Lottas analys var att alla som jobbar med sånt här har någon sorts längtan efter att synas, bli filmad eller ta ordet. Men man kan också skämmas över det – så funkar nog jag – vilket kan väcka en lust att provocera jättemycket i stället för att stå där och vara duktig.
Lotta håller med:
– Man måste förlöjliga och förminska sig själv. När man väl klöst sig fram i rampljuset måste man dratta på arslet, det blir ett sätt att be om ursäkt. Om vi inte hade gjort ner oss själva och varandra hade jag varit tvungen att ställa mig och skrika FÖRLÅT efter varje föreställning, tror jag. Förlåt att jag gjorde det igen. Pratade för mycket igen. Tog för mycket plats igen.

Varje gång Lotta Lundgren är på ett bröllop och inte håller tal känner hon sig duktig. Som en storartad människa som bara suttit där och lyssnat.
– Jag har ett jättestarkt drag av att vilja vara bäst i klassen, men jag måste också örfila upp mig själv och be om ursäkt över att synas så mycket. Då är det skönt när Erik avbryter mig, för då slipper jag liksom göra det själv. Det blir perfekt om jag kan få skratta åt min egen svaghet eller töntighet i att vilja vara så bra hela tiden. I min person existerar mitt självförakt och min självgodhet samtidigt, säger hon, på exakt det där lite släpiga och uppfordrande sättet vi kommit att älska.

Och även om en kvinna vid ett av långborden på julbordspremiären en vecka tidigare reflekterade över att de knappast kunnat vända på rollerna – inte hade Erik kunnat smiska Lottas nakna rumpa på scen? – känner Erik Haag och Lotta Lundgren att de under åren av samarbete utvecklat en arbetssituation så jämställd den bara kan bli.
– Vi delar arbetsuppgifter, tar lika mycket betalt, syns lika mycket och får ut lika mycket av det. Vi är också lediga och upptagna samtidigt, säger Lotta.
Det borgar också för en skön gemensam vardag, där de precis som den här dagen kan vakna tillsammans på ett hotell, äta frukost ihop.
– Det är jättehärligt att jobba såhär och bra för relationen också. Många par i dag lever ju helt olika liv. Erik är min bästis, jag vill bara jobba med honom! säger Lotta.
– Han själv har dock en annan bästis, viskar hon och skrattar sedan. ”En kille som heter Jan”.

Humor, historia och mat är alltså självskrivna ingredienser i de flesta av Haag-Lundgrens produktioner. Men i den senaste – vars avslutande avsnitt sänds i SVT nu på torsdag – har maten för första gången fått stå tillbaka. I Bye bye Sverige skildras den svenska utvandringen till Amerika under 1800-talets andra hälft.
– Det här är mångas rötter, och Vilhelm Mobergs romansvit om utvandringen har nog varit ganska viktig för den svenska självbilden. Det är lätt för många att tänka på Karl-Oskar och Kristina när de själva har det lite jävligt med tunga matkassar, säger Erik.
Han tror att det som de moderna svenskarna attraheras av är grejen att ”skita i allt och få börja om någon annanstans”. Att det bor en liten hipsterdröm i historien om utvandringen, som inte minst gör den aktuell i dag när var och varannan kändissvensk flyttar till LA och söker lycka och berömmelse.
– Lyckas du där i dag lyckas du på hela planeten. På samma sätt som Mobergs romansvit är ett barn av tiden den skrevs, är vår serie ett barn av vår tid: 2017, säger Lotta.
Och även vår tid präglas ju av mänskliga förflyttningar. En globalisering som gör jorden till en mycket liten boll att bo på, men också en tid då krig tvingar människor på flykt från sina hemländer.
Att göra en serie om den historiska utvandringen där svenskarna var de nyanlända, kan förstås ses som en empatiskola som kan lära oss ett och annat om perspektiv. Men de som är mer intresserade av stängda gränser än av empati, understryker Lotta, fokuserar snarare på att utvandrarna fick reda sig själva i det nya landet och att det är ”så det ska gå till”. De tycker inte att vi kan jämföra.

För henne och Erik blev det bestående intrycket efter inspelningarna synen på invandring som fanns i USA på 1800-talet. Den som finns inpräntad i texten på Frihetsgudinnan på Ellis Island: ”Ge mig era trötta, era fattiga, era förtryckta massor”.
– I Europa i dag delar vi upp de nyanländas flyktskäl och viktar dem på olika sätt. Men i det samhälle utvandrarna mötte fanns en tanke om att det är helt naturligt och mänskligt att vilja ordna en bättre tillvaro för sig och sina barn. Det är det här vi förstått när vi levt så länge i de här människornas fotspår: att det skulle kunna hända att man väljer att inte stanna kvar. Det blev en stark grej för oss, säger Erik.

Han själv föddes 1967 och är ”uppvuxen i USA-kritiska demonstrationer” i en tid när det var ”MUF:igt att gilla USA”. Samtidigt var det förvirrande, då han också hade en farmor som höll berättelserna och släktens utvandrare levande. Hon var ”jätte-socialdemokrat” och förkroppsligade folkhemshistorien; arg på pampar i Värmland och väldigt glad i USA, som hon såg som en garant för civilisation och liberal demokrati.
– Nu under Trump, när landet inte går att känna igen längre i ett svenskt perspektiv, förstår man ju hur modernt det amerikanska styrelsesättet måste ha framstått på den tiden. Det är lite som att man inte saknar geten förrän det är tomt i båset.

Det politiska fanns där hela uppväxten för Erik, först i Stockholm, sedan i Fagersta och Nynäshamn. Både mamman och styvpappan var lärare – Erik hade själv sin styvfar i historia.
– Jag var ett barn gillade att lära mig saker, var någon slags blandning av pluggis och bråkstake. Och politisk, jag kunde börja gråta om vi inte fick rösta om saker i skolan och så.
Eriks halvbror, Kalle Zackari Wahlström som är 14 år yngre, har sagt att han som 17-åring inte var rädd att föräldrarna skulle upptäcka att han rökte. Men han var livrädd för att Erik skulle göra det. Lotta nickar menande när det kommer på tal, hon tycker att det är uppenbart att både hon och Erik är storasyskon. Ordentliga, beskyddande och lite stränga. Hon och hennes två yngre systrar växte upp i Tuve på Hisingen och precis som Erik var hon som liten ”en skämtsam typ som ville vara duktig i skolan”. Hon flyttade hemifrån som 20-åring och när hon började i reklambranschen var det mest tänkt som en paus från det hon egentligen skulle ägna sig åt: journalistik.
– Men så hade jag fått för mig att reklam var så extremt välbetalt..
Vid 30 jobbade hon jämt, hade en ålderskris och åkte på dödsmeditation i Wales. Plötsligt hade femton år gått, och en morgon sa hon upp sig från sin reklambranschtillvaro genom att ringa jobbet från en tågperrong och säga ”Vet ni, jag kommer nog inte mer. Jag måste nog jobba med mat”.

 

Att ”jobba med mat” är fortfarande Lottas riktiga yrke, tycker hon själv. Men det där med att lära sig nya saker har alltid varit självklart. Det här året har hon pluggat en kurs på halvfart och tar snart examen som sommelier (”Jag ville bli bäst i klassen, men alla andra jobbade på vinbarer. Jag kom dit med ingenting förutom mitt självförtroende”). Hon plöjer också böcker om tvåsamhetens historia, vilket antagligen kommer att utmynna i en tv-produktion framöver. Redan nu har hon och Erik en serie i sina huvuden som de siktar på att börja jobba med en bit in på nästa år.

Men först ska det firas jul. De firar julen på ett och samma ställe i år, berättar de lite kryptiskt på ett sätt som får mig att tänka att de nog är trötta på alla skriverier om privatlivet efter skilsmässorna de gick igenom på varsitt håll för tre år sedan. Men några dagar senare kommer förklaringen till det kryptiska: en del av julen firar de uppenbarligen hos SVT. I år har de också gett sig den på att få till ett dopp i grytan hemmavid, och helst få barnen att äta det också. Barnen – Eriks fyra och Lottas två – är förresten också intresserade av mat. Eller åtminstone av att komma när maten serveras, och sitta med ganska länge. Men så är det ju också Lottas och Eriks grej; att få människor i alla åldrar intresserade av allt vad en måltid faktiskt innebär.  
– Vi har hört om nioåringar som kollar på Historieätarna långt efter att det lades ner, och om skolbarn som tittar på oss i skolan. Det känns ju fantastiskt, säger Erik.
– Om vi kan hjälpa lärare att göra rolig undervisning har vi kommit exakt dit vi vill.
 

Lotta Mari Lundgren
Ålder: 46 år.

Bor: I Midsommarkransen i Stockholm.

Familj: Barnen Måns, 11 år och Mimi, 10. Ihop med Erik Haag.

Bakgrund: Jobbade med reklam i 15 år, bland annat på den prisbelönta byrån Forsman & Bodenfors. Lämnade den karriären 2007 för att jobba med mat och har bland annat skrivit flera kokböcker. Hon har också program- lett På jakt med Lotta och Leif med Leif GW Persson, och en lång rad tv-program om mat och historia.
Aktuell: Som julvärd i SVT och med tv-serien
Bye bye Sverige om den svenska utvandringen, som hon gjort tillsammans med
Erik Haag, Olof Wretling och
Kakan Hermansson.


Lars Erik Edward Haag
Ålder: 50 år.
Bor: Mörkö utanför Södertälje.

Familj: Barnen Jackson, 21 år, Lucia, 18, Dino, 15 och Diana, 10. Är ihop med Lotta Lundgren. 
Bakgrund: Författare, regissör och program- ledare. Slog igenom med Hassan-gänget på 90-talet och har bland annat programlett Melodifestivalen och Knesset, samt skrivit manus till Pappas pengar och c/o Segemyhr.
Aktuell: Som julvärd i SVT och med tv-serien Bye bye Sverige om den svenska utvandringen.

 

LOTTA OM ERIK:

Mitt första intryck:
"Vi träffades första gången 2005, på något event. Han var konferencier och jag skulle prata om reklam. Erik var proffsig, varm och skärpt. Jag tänkte att det där var en människa med mycket på gång bakom ögonen."

Det konstigaste Erik gjort?
"
Omöjligt att svara på, jag är så van vid hans originalitet att inget han gör känns konstigt längre. Hans egensinnighet är mer en ständig källa till glädje för mig."

Det skrattar vi åt ihop:
"När vi är glada: nästan allt. Ett dåligt svar, men sant. Vi har väldigt roligt folk i vår omgivning och är bra på att trissa upp varann. Det är kanske ett sätt att parera sitt mörker."
 

ERIK OM LOTTA

Vad är det mest karakteristiska med Lotta?
"Hon är väldigt snäll. Faktiskt den snällaste jag har träffat. Och rolig."

När märks det att hon är reklamare i botten?
"Lotta har en otrolig arbetsmoral. När alla andra somnar sitter
hon kvar och skriver på datorn. Hon kan på riktigt jobba hela nätterna. Det tror jag kommer från reklambranschen."

Har Lotta någon egenskap du avundas?
"Lotta har en väldigt positiv grundton. Hon är ganska ocynisk. Hon klagar inte. Hon tror det bästa om människor på ett sätt som gör henne ovanlig. Och så skrattar hon mycket."


Bildtexter:

HISTORISKT. Både Lotta Lundgren och Erik Haag har utvandrare i släkten. Lottas pappa har släktforskat mycket, något hon beskri- ver som "40-talistgenerationens lära känna sig själv-kurs som den ägnar sig åt i stället för att gå i terapi eller läsa horoskop". Vilket, tillägger hon, inte är så jävla dumt.

EJ SOCIALA I ALLA MEDIER. Enligt Lotta Lundgren är hon och Erik Haag "dokumenterat oskickliga" på att vara aktiva i sociala medier. ”Vi gör det vi vill göra och sedan blir det tyst från oss. Det är ganska skönt."



Läs fler texter › ›