GLOBAL MENSAKTIVISM

Varje dag blöder 300 miljoner kvinnor. Varje dag kostar tabun, bakåtsträvande normer och okunskap om mens miljontals dollar i hälso- och utvecklingsproblem. Och varje dag tvingas flickor och kvinnor leva med omfattande restriktioner för att de anses orena. Men en global motrörelse har vuxit fram: mensaktivismen. 

Text: Johanna Lagerfors och Johanna Wiman

Radha hukar sig ned borta vid skjulet. Hon sitter en bra bit från huset och ser på avstånd hur hennes lillasyster förbereder den enkla måltiden. Hur hon slevar ner det kokade riset på fatet utan att röra vid det, så som man matar en hund.

Radha Bishwa Karma är sexton år och bor i Jamu i västra Nepal. Just nu är hennes status i byn lägre än djurens. Det beror på att hon menstruerar. Hon får inte gå in i sitt hus, inte be, inte röra vid andra människor och inte äta buffelsmör eller dricka mjölk – då tror folk i byn att buffeln kommer att bli sjuk. I kväll kommer Radha att sova direkt på marken i ett trångt vindskydd tillsammans med byns andra menstruerande flickor och kvinnor.

Den brittiska journalisten Rose George berättar om Radha Bishwa Karma och hennes situation efter att i höstas ha rest runt i Nepal tillsammans med organisationen WaterAid. 2005 förbjöds chaupadi, traditionen att stänga menstruerande kvinnor ute från vardagliga aktiviteter, men de västra delarna av landet är avlägsna både geografiskt och lagstiftningsmässigt. I bergsområdena drabbas varannan kvinna av behandlingen.

Radha Bishwa Karmas historia är inte unik. Normer och tabun som omgärdar mens återkommer världen över. Men i takt med att medvetenheten ökat har en global rörelse vuxit fram: mensaktivismen.

Det är en diversifierad rörelse som ser olika ut i olika länder men rymmer aktivister som delar samma syfte: att bryta tabun kring mens. Mensaktivismen vill montera ned de regler och myter som får kvinnor att känna äckel inför sina kroppar, som begränsar deras vardag och som bidragit till låg kunskap om vad mens faktiskt är. Till exempel visar en rapport från Wash united, en icke vinstdrivande NGO som arbetar för att minska globala sanitetsproblem, att varannan flicka i Iran och tio procent av alla indiska flickor tror att mens är en sjukdom.

Föreställningar om att kvinnan är oren när hon har mens finns i olika delar av världen och kopplas ibland till religion, ibland till kultur eller mångåriga traditioner. I vissa delar av Nepal, som i väster där Radha Bishwa Karma bor, får menstruerande kvinnor inte umgås med andra. De tvingas sova utomhus och stanna hemma från arbete och skola. I vissa områden i Indien får ingen röra en kvinna som har mens, då anses personen vara smutsig och måste tvätta sig. I Frankrike anser en del att kvinnor inte får gå ner i vinkällare om de har mens eftersom de tror att det gör vinet surt. Och i Spanien finns föreställningar om att menstruerande kvinnor inte får hålla i bebisar – det kan orsaka plötslig spädbarnsdöd.

Det sistnämnda berättar Josefin Persdotter medan hon skakar på huvudet, samtidigt som hon beslutsamt sätter kniv och gaffel i en vegetarisk lasagne som micrats till ett hårt pansar. Hon hänger ofta här, på café Hängmattan i Majorna, sedan hon flyttade tillbaka till Göteborg efter ett par år i Stockholm. Tidigare hade hon ett välbetalt jobb inom biståndsbranschen men valde att säga upp sig för att satsa på det hon verkligen brinner för: att bryta tabun kring mens.

Allt började för åtta år sedan. Det var jul och Josefin Persdotter, som studerade, ville tjäna extrapengar genom att sälja humoristiska tavlor och vykort vid en hantverksmarknad i köpcentrumet Nordstan i Göteborg. Att hon var feminist syntes på motiven: mulliga kvinnor med hår under armarna och skämtsamma budskap om sex, moderskap och onani. Dessa väckte ingen nämnvärd uppståndelse.

Men när hon började sälja små blodfärgade tampongörhängen tog allt fart. Örhängena sålde som smör men efter bara ett par timmar hörde arrangörerna av sig. De andra hantverkarna tyckte att tampongörhängena var utmanande och olämpliga, så Josefin fick börja sälja dem under bordet. När en kund kom fram och tittade på hennes vykort halade hon diskret fram en låda och viskade: ”och så har jag de här också”.
– Det blev ett socialt experiment. Som ung sociologistudent insåg jag plötsligt att jag hade gått emot en fruktansvärt stabil norm, säger hon.

Där och då väcktes hennes fascination över mensens provokationskraft. När hon några år senare läste Chris Bobels bok New Blood, Third Wave Feminism and the Politics of Menstruation insåg hon att det fanns ett ord för det hon gjorde: menstrual activism. Boken gav henne mening och kontext och hon insåg att många verksamma mensaktivister fanns i USA.
– Så då reste jag till New York och besökte en konferens om mens som arrangerades av Society for Menstrual Cycle Research. Mensaktivismen i ett konservativt och religiöst land som USA ser förstås annorlunda ut än här men jag lärde mig ändå väldigt mycket om mensaktivism. Det är ett tvärvetenskapligt ämne som rymmer allt från litteraturvetenskap till psykologi.

Sedan dess har Josefin Persdotter skrivit en uppsats om den europeiska mensrörelsen och forskar nu på Göteborgs universitet om hur mens blir till utifrån ett sociologiskt perspektiv.  Som mensaktivist har hon arbetat målmedvetet med att bryta tabun och står bland annat bakom den uppmärksammade konstutställningen Period Pieces, som visats i Göteborg och Stockholm.

I utvecklingsländer handlar mensaktivism ofta om att först åtgärda mer grundläggande behov, som rätten till fungerande mensskydd och vård. I västvärlden handlar det oftare om att bryta tystnaden kring mens, att våga prata mer öppet och avliva myter. Josefin tror att mycket av tabut beror på att kroppslighet inte är en del av det västerländska samhället. Gamla kristna ideal om att själen är upphöjd medan kroppen är skamlig lever kvar.

– Det finns så mycket som vi tycker är äckligt med kroppen men så har det inte alltid varit. Det fanns en tid när man inte ens använde mensskydd, kvinnor hade underkjolar som fångade upp blodet och det gjorde ingenting om det blev lite fläckar på möblerna. I dag får man lära sig hela strategier för att vara hygienisk. Det är möjligt att det är industrin kring mensskydd som är skyldig för ju mer vi vill paketera mensblodet, inte lukta, inte blöda utanför – desto mer säljer de.

Massproduktionen skapar också miljöproblem. Bara i Sverige slänger vi omkring 530 miljoner mensskydd varje år och i USA är den siffran 12 miljarder. Trots att det finns mer miljövänliga alternativ, som menskoppar och tygbindor som skulle minska avfallshögarna med tusentals ton, känner många inte ens till dem.

I fattiga länder handlar problemen i stället om brist på mensskydd. FN:s utvecklingsprogram UNDP har slagit fast att flickor i många delar av världen stannar hemma från skolan när de har mens. En av dem är femtonåriga Annet Shilaho i Kenya.

”Första dagen jag hade mens använde jag trasor eftersom min pappa inte hade råd att köpa bindor. Ingen hade råd att köpa det åt mig eftersom min mamma är död. Jag skämdes över mig själv. Jag stannade hemma en vecka för jag trodde inte att det var normalt (att blöda)”, skriver hon.

Resultatet blir att många flickor går miste om en femtedel av sin undervisning och därmed halkar efter pojkarna. FN beskriver menstruationsrelaterade problem som den vanligaste orsaken till skolavhopp i afrikanska länder och i Indien visar en studie att nästan en fjärdedel av flickorna hoppar av skolan när de når puberteten och får sin första menstruation.

– Många flickor är rädda för att läcka under mensen och använder lera, strumpor, tidningspapper eller vad som helst för att skydda sig. Det leder ofta till svåra infektioner, säger Eva Brandt, en av personerna som arbetar med den sociala verksamheten Ruby cup i Berlin.

Den startades för tre år sedan av tre tyska kvinnor som studerade hållbar ekonomi i Köpenhamn. Ruby cup tillverkar och säljer menskoppar och för varje såld menskopp i industriländerna, skänker de en till en skolflicka i Kenya.
– De kan användas i upp till tio år och är billiga, hälsovänliga och bra för miljön eftersom avfallsmängden reduceras. I fattiga länder saknas ofta lämplig infrastruktur för att hantera den här typen av avfall, säger Eva Brandt.

Hon tror att anledningen till att inte fler företag marknadsfört menskoppen – som funnits ända sedan 1930-talet – främst är ekonomisk. Det är svårt att satsa på hållbara produkter eftersom vinstmöjligheterna är mindre än om kunderna köper engångsprodukter.
– Naturligtvis agerar företagen utifrån det.

Två av Ruby cups grundare bor nu i Nairobi, där de jobbar tillsammans med lokala kvinnor som förklarar för skolungdomar vad menstruation är och utbildar dem i reproduktiv hälsa.
– Många vet inte vad som händer med deras kroppar. De tror inte att det är normalt att få mens och en del tror att de blivit sjuka, säger Eva Brandt.

Men i takt med att informationen spridits har situationen förbättrats på många skolor i Kenya. De som Ruby cup samarbetat med har snabbt sett resultat i form av lägre frånvaro, och många skolor har också investerat i handfat med rinnande vatten på toaletterna.

– Det var jättelätt att övertala lärarna och andra ansvariga att göra dessa investeringar eftersom det förändrar förutsättningarna för hela samhällen, säger Eva Brandt. 

Hygien som rör mens är många gånger en klassfråga. En annan framstående mensaktivist är den indiske mannen Arunachalam Muruganantham, som kommer från en fattig by och tvingades hoppa av skolan som ung. Han upptäckte som nygift att hans fru använde smutsiga trasor som mensskydd och blev förfärad. ”De där hade jag inte ens använt för att torka av min moped med”, säger han.

70 procent av alla reproduktiva sjukdomstillstånd i Indien beror på dålig menstruell hygien och i takt med att Arunachalam Muruganantham förstod att hans fru Shanthi inte var det minsta ovanlig med sina smutsiga trasor växte hans vilja att förändra situationen. Till detta kom han att viga sitt liv.

Efter många år av hängivna försök lyckades han skapa en maskin som ger kvinnor möjlighet att själva tillverka lågbudgetbindor. Maskinen har gett honom pris av den indiske presidenten och han hyllas världen över. Men det egna priset var högt. Han berättar att han under arbetet lämnades av både sin fru och sin mamma eftersom de upplevde det som stigmatiserande att han engagerade sig i något så tabubelagt som mens. Flera år senare, när arbetet till slut blev en succé, såg hustrun och modern de positiva reaktionerna från omgivningen och familjen återförenades. 

Det tog Arunachalam Muruganantham ett och ett halvt år att bygga 250 maskiner, som han sedan skänkte till de mest outvecklade delstaterna i norra Indien. Det är alltid kvinnor som producerar bindorna och säljer dem vidare till sina kunder. Men trots att Arunachalam Muruganantham håller på att expandera i 106 länder hävdar han att han vägrar bli rik på kuppen.

– Stora affärer är som parasiter.

Mexikanska Helecho Verde distribuerar också mensskydd utan eget vinstintresse. Via nätet säljer de bland annat menskoppar men försäljningen är egentligen ett sätt att finansiera kärnverksamheten: att sprida neutral information om mens, baserad på forskning och fakta. Det berättar Olivia Loveland, en av grundarna.
– Forskning har ofta använts med syftet att marknadsföra till exempel mensskydd eller preventivmedel. Vi försöker lyfta forskning om mens ur ett annat, mer feministiskt perspektiv.

Upplysningsarbetet består bland annat av en spanskspråkig blogg, där de publicerar information om mens och hälsa. De har också en Facebookgrupp med 37 000 aktiva medlemmar som dagligen diskuterar och ställer frågor om mens. Helecho Verde besöker också skolor och är noga med involvera även pojkar, som annars ofta utesluts. Det berättar Yénika Castillo, en annan av kvinnorna bakom Helecho Verde.
– Killarna har varit intresserade och ställt många frågor, bland annat om vad det är som gör att tjejer ibland inte orkar vara med på gympan på grund av menssmärtor. Det är värdefullt att blivande män förstår vad en kvinna som har mens upplever, säger hon.

På samma sätt är det viktigt att inte vänta för länge med att prata om sex och mens, vilket inte alltid är enkelt i ett katolskt land som Mexiko. Landet har ett högt antal tonårsgraviditeter: enligt en statlig rapport har var femte kvinna mellan 15 och 19 år varit gravid mer än en gång och i 40 procent av fallen har graviditeterna varit oplanerade eller oönskade. Yénika Castillo tror att upplysning om mens och fertilitet kan vara viktig för att förebygga att unga kvinnor blir gravida.

– En mexikansk tonårstjej som vill prata med sin mamma om sådana saker får ofta svaret: ’så får du inte fråga, det där är fel att prata om’, säger Yénika Castillo.

Det finns extremer när det kommer till information om mens. Å ena sidan läkare som alltid rekommenderar piller, för menssmärtor, pms och som preventivmedel. Å andra sidan den mer mystifierande delen av mensaktivismen, som har ett spirituellt och ibland naturreligiöst tilltal vilket kan upplevas som både flummigt och som en krock med mexikanska kvinnors katolska tro. Därför försöker Helecho verde att vara neutrala och faktabaserade.
– Det vi vill förmedla är att mens är en naturlig process i en kvinnas kropp. Det är varken en sjukdom eller ett magiskt, förhöjt tillstånd, säger Olivia Loveland.

Josefin Persdotter förespråkar en bred definition av begreppet mensaktivism för att inte osynliggöra några former av menstruellt motstånd. Hon menar att när normsystem är så omfattande som det tabu som omgärdar mens, uppstår motstånd överallt, även i mikrohandlingar.
– Den som sitter i tv-soffan, reagerar på att det är blåfärgat blod i en mensskyddsreklam och säger det högt, den personen begår en aktivistisk handling.
 

 

FAKTA/Menskoppar

Många tror att menskoppen är ett nytt påfund, men det finns dokumentationer av menskoppar redan från 1800-talet. De började fabrikstillverkas i USA på 1930-talet, i gummi och plast. För drygt tio år sedan kom den första menskoppen i medicinskt silikon, det material som används i dag.

FAKTA/Mensskyddsproducenter

De tre största tillverkarna av mensprodukter i världen är Procter & Gamble, Johnson & Johnson samt Kimberly-Clark, samtliga från USA. Fjärde störst är det svenska företaget SCA, som bland annat står bakom varumärket Libresse.

FAKTA/Internationella mensdagen 

Den 28 maj 2014 firas världens första internationella mensdag: Menstrual hygiene day. Den syftar till att motverka tabun kring mens och arrangeras av WASH united, en icke vinstdrivande NGO som arbetar för att minska globala sanitetsproblem. Läs mer på menstrualhygieneday.org



Läs fler texter › ›